Världens bästa julklapp enligt maken och mina barn var ballonger
Jag fattar inte det braiga i att ge barnen
ballonger
men ok, de gick hem
och blev typ det roligaste av allt att leka med
så enkelt, billigt och
jobbigt enligt mig
när man precis blivit av med alla ballonger från födelsedagarna så får man nya
som nu ska skräpa överallt
och gör att hemmet ser ut som ett ständigt barnkalas
Men ok,
har man inte mer att klaga över i livet än ett gäng ballonger så är det väl bra
Jo, egentligen har jag mitt framtida anställning att oroa mig över
för jag gjorde bort mig totalt på jobbet igår
Jag och en kollega skulle träffa ett barn och mamma för första gången
allvarliga saker, vilktiga saker
här gäller det att göra ett gott intryck
och i vanliga fall är jag på helspänn, inkännande och försöker vara lyhörd
Men igår vet jag inte vad som hände
jag bara totalt skenade iväg i egna tankar
(vad jag dagdrömde om är för banalt för att nämnas)
Mitt under mötet
när min kollega pratat ett bra tag och berättet för pojken om vår verksamhet
så tyckte hon nog att nu är det väl dags att Maria att ta över
hon vänder sig då till mig och frågar
"Och vad är det mer vi kan erbjuda här?...."
Där sitter jag,
helt nyuppvaknad från min dagdröm och fattar ingenting
Genomgår en inre kris när jag försöker fundera ut vad det är hon har pratat om
och vad är det jag ska säga?
Tittar på dessa förvantansfulla människorna och funderar över mina valmöjligheter:
1. "Nej, det kan jag tyvärr inte berätta."
2. "Ursäkta jag har suttit och tänkt på annat så jag är helt borta".
3. eller prata lite fritt och hoppas på att jag inte säger samma sak som redan är sagt.
Jag gick på nummer tre
och efter en minut inser jag på deras förvirrade ansiktsuttryck och min kollegas vädjande blick att jag tyvärr nog sagt samma sak som min kollega redan berättat.....gulp...sedan blev jag tyst igen.....
Försöker nu förtränga detta
det funkar sådär bra.
Det finns säkert något jättekomiskt med den här händelsen
kanske inser det om en vecka...